Nya erfarenheter
Imorgon börjar min jobbhelg med 7-21 pass både lördag och söndag så jag antar att det blir ganska lugnt här i helgen.
Jag sa till mig själv att om jag får ångest och det bara känns fel att gå till jobbet skulle jag sluta. Då har jag testat det liksom och då vet jag att det inte passar mig. Men inte en enda gång har jag känt så. Kanske mest för att jag måste gå upp tidigt och att klockan går så sakta när man har lite att göra. Men inte för jobbet i sig.
Jag kommer på migsjälv med att sitta och titta på barnen och redan efter en kort tid ser jag barnen på ett helt nytt sätt. Jag ser inte bara en funktionsnedsättning utan jag ser att ögonen är vackert blå och att de har leenden som borrar sig in i mig och utstrålar lycka. Jag ser hur de blir frustrerade och arga när vi inte förstår men hur de lyser upp när vi gör det. Jag förstår så väl hur det är att vara inlåst i en kropp som inte gör det man vill. Jag var nästan där för snart 10 år sedan. Frustrationen över att leta efter ord som inte hittas och inte kunna göra sig förstådd. Irritationen att vara så hjälplös att man varken kan tvätta håret eller gå i trappor själv. Jag hade turen att ta mig ur det....
Men det känns så värdefullt att hjälpa de som inte kan det.
