corners

Idag är jag så himla trött. Jag tänker att detta har med min brist på sysselsättning att göra, man blir ju onekligen trött av att inte röra på sig.Och jag kan ju inte det heller då jag ganska snabbt blir trött i knät. I början efter min operation tänkte jag att mycket av min trötthet berodde på smärtstillande men då jag trappat ner en hel del kan detta inte längre vara fallet. Eller? Jag tänker att dessa veckor då jag har varit tvungen att gå med kryckor och halta vart jag än går med ett knä som inte vill böja sig har tagit på mina krafter mer psykiskt än fysiskt, något som också tröttar ut kroppen. Känslan av att inte kunna göra som man brukar gör en maktlös och jag är så glad att detta är ett tillstånd som går över, tänk de som lever med det alltid.

 

För några dagar sedan pratade jag med en bekant, en kollega kan man nästan kalla det. Han hade bett om råd och hjälp och jag bad om ursäkt över att det hade tagit sådan tid för mig att höra av sig. Han sa att det klart jag inte skulle be om ursäkt, det viktigaste för mig nu är att lyssna på min kropp och även om jag vill så otroligt mycket måste jag kanske ta det lite lugnt, hjärnan måste också hinna med.

 

Så när jag nu efter lite om och men tvättat håret och klätt på mig så känner jag mig helt färdig.

Får man unna sig lite varm choklad efter lunchen?