corners

Jag har alltid varit ett vinterbarn och har egentligen aldrig riktigt längtat efter våren och sommaren. Men så började jag jobba i Åre. Där vintern kan vara kallare och snön ligger längre. Där man går till jobbet i mössa och täckbyxor i maj. Vinden är kallare och snön vitare. Först då har jag börjat längta till sommarvärmen och friheten att gå ut med skinnjacka och jeans. Men så börjar maj att lida mot sitt slut, det är ljusare än någonsin och de ljumma vårkvällarna förvandlas till sommar. Då vill man ha bara ben och bada i havet. Varje vaken minut ska spenderas ute och vi njuter.

 

 

Men så kommer augusti, det är fortfarande varmt men sakta börjar vi tänka på att att bädda ner sig i soffan med en kopp te och regnet som öser ner utanför fönstret. De varma fina halsdukarna grävs fram ut lådorna och bootsen letas fram. Det blir mörkare och mörkare och till slut längtar vi efter snön. Den kalla vintern och röda näsor.

 

Och så börjar allt om igen.
Med efterlängtade kontraster...

Nu är jag tillbaka i söder så jag antar att det kanske finns mer energi att skriva lite oftare nu. Jag tycker fortfarande att det är kul att det ändå är några som tittar in här lite då och då och nu möts ni av ett nytt inlägg. Tjohooo!

 

Det känns alltid lite småjobbigt att lämna Åre. Man har levt i en bubbla i fem månader. Med ett jobb jag fullkomligt älskar. Med kollegor som får mig att skratta. Tillsammans med bästa i en toppenfin lägenhet. Man har festat mitt i veckan. Man har somnat i soffan av utmattning när jobbdagen är slut.

 

Men så precis, några dagar innan jag skulle fara från Åre ringde min pappa. Jag hade nämligen fått en lägenhet i Nynäshamn men var ju tvungen att visa att jag hade en inkomst. Jag var lite nervös för detta eftersom jag egentligen inte har ett fast jobb och jag har ju inga arbetsgivarintyg jag kan visa upp för tilfället eftersom jobben startar nu. Men pappa ringde och sa att nu var kontraktet här och jag skulle bara skriva på det och välja en ny tapet. En sten föll från mitt hjärta! Nog för att jag alltid är välkommen hem till mor och far har jag alltid velat bo själv, har ju egentligen flyttat hemifrån för flera år sedan.

 

Så nu faller allt på plats. Lägenhet på Toppstigen och jobb som arkivarie och ett litet kliv närmare min dröm!