Du får mig att känna
Jag hjälper ett av barnen och plötsligt öppnas dörren bakom mig. Du böjer dig ner och ger mig en puss på munnen. Sen är du borta lika snabbt igen.
Oavsett vad och hur och när.
Du får mig att känna. Så mycket.
corners
Wherever the past, the present and the future takes me, this is my corner...
Om
Den här bloggen är jag. Den kan ibland vara fylld med känslor och tankar men är lika glad och virrig som jag kan vara. Jag älskar min familj och mina vänner, engelska böcker, olympiska spelen, fikabröd, höstlöv, att dansa, promenader, Morgonpasset i P3, ost, träna, snö, skidåkning och att sjunga i duschen. Jag ogillar hat, kapris, när mitt nagellack flagnar, att stressa, orättvisor, att hänga tvätt, människor utan respekt och fötter på tågsäten. Välkommen till mitt lilla hörn i en stor värld.
Kategorier
Arkiv
- Oktober 2014
- Augusti 2014
- Januari 2014
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Maj 2013
- April 2013
- Februari 2013
- Januari 2013
- December 2012
- November 2012
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Juni 2012
- Maj 2012
- April 2012
- Mars 2012
- Februari 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010