I never hit so hard in love
Här sitter jag, i min lägenhet som börjar likna ett hem, med ett sårat hjärta men på något sätt har jag landat. Landat i verkligheten. En verklighet som berättar så mycket som jag inte tidigare har hört, eller snarare velat inse. Jag bli matt av de tankar jag försöker inbilla mig och av att hela tiden försöka applicera mitt förnuft på något som egentligen bara är en stor röra. Något som är så himla långt ifrån hur jag ser saker och hur jag beter mig. Jag saknar något jag inte längre förstår varför jag vill ha.
Och jag tror att den här gången blir dalarna mindre och topparna allt längre...