corners

Åh vad jag blir taggad!

 

 

Nu har jag cyklat och det känns så skönt! Visst känns det i knät direkt efter att jag rört mig så jag tog det lugnt nu i början, 15 minuter med minimal belastning. Sakta men säkert...

 

Ska snart ge mig ut i det höstrika rusket och hämta lite smärtstillande till min far, som också han har har gjort en liten knäoperation. Jag ska också klippa min lugg som nu har växt sig riktigt lång... Sen ska jag hemåt och fixa lasagne, mums!

 

Idag kör jag Kenza style på händerna. "Skirting the Issue" från Essie på naglarna och min fina Guldfynd by Kenza-ring på fingret.

 

 

Kram på er!

Nu har jag varit hos sjukgymnasten Lasse för andra gången efter operationen. Det kändes mycket bättre denna gång även om det knäpper en del när jag böjer knät. Men det kan det tydligen göra såhär i början eftersom musklerna inte håller knäskålen på plats ordentligt. Han sa också att jag får cykla så mycket jag vill så nu ska jag börja göra det ordentligt. Känner mig så slö av att bara sitta, är ju till och med en sån person som tycker jag är lat för att jag tar hissen även om jag går med kryckor...

 

Jag sitter i höstsolen i köket med en kopp té och skriver i min kalender. Jag känner mig själv och jag måste få lite struktur i vardagen nu. Jag har till och med skrivit i när jag ska plugga teori och träna.

 

 

Vilken kväll det var igår! Ja, jag vet inte vad jag ska skriva och min kamera var bara dålig så några bra bilder blev det inte heller... Men Nickelback var grymma live och jag fick som ett lyckorus i hela kroppen. De körde Animals som jag och Elin lyssnat på om och om igen. Hela Globen hoppade när de spelade Burn it to the Ground.

 

 

Och som sagt, Ryan! Vad ska man säga?!

Nu ska jag snart gå till bussen och möta upp Elin för ikväll smäller det. Som jag skrev tidigare i detta inlägg är det en liten tonårsdröm som äntligen går i uppfyllelse. Vi satt många timmar och fantiserade och lyssnade på musiken och tittade på filmer och YouTube. Äntligen ska vi se Nickelback live!

 

 

Nu drar jag!

Sitter här med nymålade naglar och försöker få tiden att gå medan det torkar. Jag är alltid för otålig och kommer på saker jag måste göra innan nagellacket är helt torrt och det slutar alltid meda att det blir fingeravtryck eller liknande på naglarna. Men nu sitter jag här vid köksbordet, med datorn i högsta hugg. Skulle jag tröttna har jag alltid böcker att läsa...

 

Om det är någon som är jättebra på att ändra bilder i headern på bloggen tar jag gärna emot tips! Jag kommer bara en liten bit när jag följer den hjälp blogg.se ger mig men vid stilmallen tar det stopp. Varför är det så svårt?! Eller är det bara jag som är för okunnig när det kommer till datorer...?

Idag var jag på Yvonnes Körskola i Nynäs och skrev in mig. Jag har fått teoriböcker, bokat in Riskettan och 5 körlektioner i oktober.

 

 

Nu ska jag ha det där körkortet!

När jag kliver på bussen i Ösmo är den nästan full. Det är en såndär buss där man kliver på nere och det finns några säten där och barnvagnsplats. Lite längre bak är det två trappsteg för att komma upp till resten av sätena. Jag går motvilligt med mina kryckor ute fortfarande för även om jag kan gå så tycker sjukgymnasten att det är bäst att jag fortfarande använder dem och eftersom jag säkert skulle stressa utan kanske det är lika bra.

 

Men åter till bussen. Alla säten var tvåsäten men det var en person som satt på alla platser och på det innersta sätet närmast fönstret hade de väskor och kassar och liknande. Alla tittar lite generat bort när jag kommer på och jag får halta bort med mina kryckor till trappan för att fortsätta bakåt. Eftersom bussen skulle åka och min balans inte är på topp slog jag mig ner ganska snabbt bredvid en tjej (som förövrigt visade mer förståelse än sina äldre medpassagerare).

 

Vad vill jag nu med att berätta detta? Jo, jag inser att jag mycket väl skulle kunna säga till (men det ska jag ju å andra sidan inte behöva!) att jag vill sitta där nere, nära dörren så att jag slapp trappan och att hoppa fram. Men eftersom jag känner mig ganska säker på att gå med kryckor orkade jag faktiskt inte bry mig. Jag blev mest irriterad. Och det är dit jag vill komma. Dessa människor, alla över 50, såg inte ut att lida av några handikapp som gör att de inte kan röra på sig. De beslutade sig för att ignorera mig med mina kryckor. Inte en enda tittade på mig och frågade om de skulle flytta in eller flytta på sig. Jag hade med mycket säkerhet svarat nej, jag vill ha träningen som jag tror gynnar mig och min rehabilitering men...

 

 

För några veckor sedan fick jag ett fint och stort kuvert på posten. Idag är det ju ganska så ovanligt med post annat än räkningar och diverse information från företag så jag blev superglad och nyfiken. I kuvertet låg en liten present från Emma och ett kort på oss när vi var och hälsade på i Göteborg från Mélanie.

 

 

Det krävs väl knappt att jag säger att jag fick tårar i ögonen. Jag saknar alla vänner från Umeå, det var en så härlig tid som jag aldrig kommer att få tillbaka.

Igår bokade jag och Mickan en resa till London i slutet av oktober. Jag är så pepp! Vi ska shoppa, dricka te, vandra i Hyde Park och kanske festa lite också...

 

 

Härligt!

Nu är det verkligen höst! För första gången på läääänge fick jag nu ikväll tända min lilla lampa i fönstret för att det inte skulle bli så mörkt i mitt rum. Älskart!

 

 

Snart ska jag krypa ner i sängen. Jag hoppas att jag kan sova lite längre imorgon för just nu är jag väldigt trött. Igen... Natti!

Sedan operationen går jag helst runt i mina träningsbyxor eller i kjol och strumpbyxor. Med ett svullet knä är det inte skönt att ha ett par tight sittande jeans och det blir för varmt med ett par mjukisbyxor.

 

För någon månad sen var familjen på Stadium. Jag blev helt kär i ett par träningsbyxor från Nike men prislappen passade inte just då. När jag för lite mer än två veckor var tillbaka för att titta efter ett par nya träningsskor såg jag byxorna igen. Eftersom jag faktiskt behövde ett par träningsbyxor och eftersom jag nu fått lön slog jag till. Och det var det bästa köpet på länge! Jag har i princip bott i dem medan jag går här hemma och skrotar. De är så himla mjuka och skönt och hur bekväma som helst!

Och sen är de coola och snygga och det gör ju saken ännu bättre... Love them!

Igår  eftermiddag efter styrelsemötet skyndade jag hem för att fixa lite och det blev senare kräftor med vänner här hemma. Gjorde en lyckad Västenbottenspaj och till efterrätt blev det fruksallad.

 

Lite skillnad va?

 

 

Det var en mysig kväll med en massa nostalgi och prat, som bara tjejer kan...

 

Och så nu, nu har jag ju massa rester kvar så till lunch blir det paj och sallad och till frukost blev det fil och fruksallad. 

 

 

Perfekt!

 

Imorgon är det fösta dagen sedan operationen som jag verkligen har en sådan där fullpackad dag som jag hade innan jag blev sjukskriven. Om en timme drar jag till Nynäs för att agera barnvakt till sötJohanna imorgon när Elin jobbar, efter det blir det nog en tripp till mataffären och sedan blir det bara hem och vända för att åka in till stan och ha styrelsemöte med YFU. Härligt härligt med lite att göra.

 

 

Med andra ord, imorgon kommer jag nog inte ha tid att skriva, inte ens att titta till Facebook. Och det, det är så himla skönt!

Kram på er!

Idag hade jag tid hos sjukgymnasten så jag tog mig ut i det fina höstvädret redan vid 9-tiden. Igår tog jag bort mina plåster och tejpen jag hade haft över såren, inte alls så läskigt som jag trodde att det skulle vara. Där det hade blött mest, och där jag trodde att det största såret fanns, hade man bara gjort ett litet hål. Ett ordentligt jack var det dock under knäskålen, på smalbenet. Det är ju med facit i hand mest logiskt eftersom det är där jag haft mest ont...

 

 

Åter till sjukgymnastiken. Det gick väldigt bra, fick utöka med lite övningar och ja, "kasta kryckorna inomhus". Skönt! Nästa vecka ska jag dit för att börja träna ordentligt. Efter det tog jag mig till kiosken för att snacka lite strunt med chefen. Sen åkte jag hem i solen, käkade lunch och somnade på soffan. Oj, det tar lite på krafterna att vara out and about.

 

Nu sitter jag här med en kopp te och mina sjukt snygga nya Nike-träningsbyxor.
Kram på er!

 

 

 

 

Min syster och hela resten av min familj har pratat om New Girl och att jag måste, måste se den serien. Idag efter att ha gjort mina måsten funderade jag på vad jag skulle hitta på och kom då på vad jag skulle göra.

 

 

And I'm hooked! Så sjukt kul att jag ligger och skrattar så att jag gråter för mig själv. Om du inte redan gjort det, se New Girl!

Den här hösten kommer att bli grym! Jag har resor inplanerade både inrikes och utomlands och konserter att gå på, förhoppningsvis blir det fler. Där emellan ska jobba med jobb jag trivs med, jag ska ta mitt körkort som jag har sparat till, umgås med mina fantastiska vänner och min underbara familj, träna stenhårt så att mitt knä blir bra igen och efter det är det snart december och dags för nya tag.

 

 

Efter min lilla dipp där innan lunchen tog jag mig i kragen och efter lunchen läste jag alla mina papper till styrelsemötet. Satt och trixade med e-legitimationen ett bra tag och under tiden smidde jag härliga planer med en vän. Sen blev det middag och efter det hjälpte pappa mig med e-legitimationen och sjukskrivningen, nu är den inskickad i alla fall, får väl se vart det landar någonstans i slutända. Lite pengar lär jag ju få i alla fall.

 

På torsdag kör sjukgymnastiken igång, ska även gå förbi banken och bilskolan tänke jag. Kan ju i alla fall plugga teori även om jag inte kan köra ännu.

 

Jaja, nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sedan ska jag nog försöka sova tidigare idag..

Kram på er!

Idag är jag så himla trött. Jag tänker att detta har med min brist på sysselsättning att göra, man blir ju onekligen trött av att inte röra på sig.Och jag kan ju inte det heller då jag ganska snabbt blir trött i knät. I början efter min operation tänkte jag att mycket av min trötthet berodde på smärtstillande men då jag trappat ner en hel del kan detta inte längre vara fallet. Eller? Jag tänker att dessa veckor då jag har varit tvungen att gå med kryckor och halta vart jag än går med ett knä som inte vill böja sig har tagit på mina krafter mer psykiskt än fysiskt, något som också tröttar ut kroppen. Känslan av att inte kunna göra som man brukar gör en maktlös och jag är så glad att detta är ett tillstånd som går över, tänk de som lever med det alltid.

 

För några dagar sedan pratade jag med en bekant, en kollega kan man nästan kalla det. Han hade bett om råd och hjälp och jag bad om ursäkt över att det hade tagit sådan tid för mig att höra av sig. Han sa att det klart jag inte skulle be om ursäkt, det viktigaste för mig nu är att lyssna på min kropp och även om jag vill så otroligt mycket måste jag kanske ta det lite lugnt, hjärnan måste också hinna med.

 

Så när jag nu efter lite om och men tvättat håret och klätt på mig så känner jag mig helt färdig.

Får man unna sig lite varm choklad efter lunchen?