It's been a long long time since I've stepped outside
Igår blev jag sövd. För den sista gången i mitt liv hoppas jag, det har varit alltför många gånger redan :/ "Du är rutinerad" sa narkossköterskan. Ja, tyvärr...
Så varför blev jag sövd undrar ni? Vid ett cellprov upptäcktes några cellförändringar på livmodertappen. Efter ytterligare en undersökning beslutade man sig för att göra en operation och ta bort det drabbade området. Så det var det jag gjorde igår. Jag håller tummarna för att testerna de tog kommer tillbaka bra och att jag inte behöver ha problem med detta längre. Det är verkligen inte kul och även om jag bara hade en mild form känns det jobbigt att veta att man har ett virus och cellförändringar även om det inte syns. Man får ju också på ett sätt lida med att det fortfarande är tabu att prata om detta och att det på ett sätt är ens eget fel. Det är nog därför jag inte riktigt berättat för mina vänner, och det skäms jag för. Det är lättare att skriva av sig och jag hoppas ingen blir arg... Sen trodde jag också att det bara skulle vara som en vanlig gynundersökning och att jag skulle få lokalbedövning, läkaren i Nynäs hade visst inte informerat om allt :(
Så på onsdagsmorgonen befann jag mig på Södertälje Sjukhus för att invänta operation. Det tog några timmar innan det var min tur. Tydligen hade saker blivit försenade på grund av att någon kommit in med utomhavandeskap som operarades akut. Mardröm!! Jag hade världes bästa sköterskor. Innan man blir sövd får man alltid en medicin som ger en den skönaste känslan i världen av lugn och värme. Efter en timme vaknade jag upp på uppvaket. Jag kördes efter ett tag tillbaka till avdelningen och jag kände mig rejält omtöcknad. Drack lite och mådde illa och tänkte att det var för att jag inte ätit på en massa timmar då jag skulle vara fastande innan operationen. Gick upp men svimmade nästan och somnade 45 minuter till i sängen innan jag tog mig ut till dagrummet för att äta världens godaste mackor och té. Mamma kom och hämtade mig efter jobbet och efter att ha ätit mat och slappat framför 3 Gleeavsnitt med syrran och sovit en natt så nu mår jag mycket bättre, även om jag fortfarande är lite tagen.
Det är sådana här saker som gör att jag inser att jag har lite tur här i livet men det gör också att jag lider extra med dem som inte har det :(
Så varför blev jag sövd undrar ni? Vid ett cellprov upptäcktes några cellförändringar på livmodertappen. Efter ytterligare en undersökning beslutade man sig för att göra en operation och ta bort det drabbade området. Så det var det jag gjorde igår. Jag håller tummarna för att testerna de tog kommer tillbaka bra och att jag inte behöver ha problem med detta längre. Det är verkligen inte kul och även om jag bara hade en mild form känns det jobbigt att veta att man har ett virus och cellförändringar även om det inte syns. Man får ju också på ett sätt lida med att det fortfarande är tabu att prata om detta och att det på ett sätt är ens eget fel. Det är nog därför jag inte riktigt berättat för mina vänner, och det skäms jag för. Det är lättare att skriva av sig och jag hoppas ingen blir arg... Sen trodde jag också att det bara skulle vara som en vanlig gynundersökning och att jag skulle få lokalbedövning, läkaren i Nynäs hade visst inte informerat om allt :(
Så på onsdagsmorgonen befann jag mig på Södertälje Sjukhus för att invänta operation. Det tog några timmar innan det var min tur. Tydligen hade saker blivit försenade på grund av att någon kommit in med utomhavandeskap som operarades akut. Mardröm!! Jag hade världes bästa sköterskor. Innan man blir sövd får man alltid en medicin som ger en den skönaste känslan i världen av lugn och värme. Efter en timme vaknade jag upp på uppvaket. Jag kördes efter ett tag tillbaka till avdelningen och jag kände mig rejält omtöcknad. Drack lite och mådde illa och tänkte att det var för att jag inte ätit på en massa timmar då jag skulle vara fastande innan operationen. Gick upp men svimmade nästan och somnade 45 minuter till i sängen innan jag tog mig ut till dagrummet för att äta världens godaste mackor och té. Mamma kom och hämtade mig efter jobbet och efter att ha ätit mat och slappat framför 3 Gleeavsnitt med syrran och sovit en natt så nu mår jag mycket bättre, även om jag fortfarande är lite tagen.
Det är sådana här saker som gör att jag inser att jag har lite tur här i livet men det gör också att jag lider extra med dem som inte har det :(
